confessions
Okej, jag ska snart bekänna, men först behöver bedrövelser beklagas och begråtas en smula. Det är det där med ålder igen, ni vet. Åren som går och det faktum att de tar ut sin rätt. Jag minns när man var ung och obekymrat kunde partaja en tre, fyra gånger i veckan och ändå vara lika pigg och glad och sprudlande vital. Men den tiden är sedan länge förbi, och kommer aldrig åter. Nu ligger jag här, hålögd och utmattad, efter onsdagens och fredagens mer eller mindre oplanerade små sociala tillställningar. Tunnelseende is my middle name, baby! Så det är återigen bara att inse, jag börjar bli GAMMAL! Det hade varit så mycket enklare om jag var man, då hade jag bara kunnat skaffa mig en ung, bystig blondin och en häftig bil för att bevisa motsatsen. Men vad ska vi kvinnor göra? Lyfta brösten och fettsuga rumpan? Tror inte att jag lurar någon för det. Det är lika bra att jag börjar spara till min lilla stuga i skogen där jag ska bo med mina tvåhundra katter och skrämma små barn men mina löständer och dåliga ordvitsar.
Men hur som helst. Bekännelser. Jag har ställt mig på den fruktade Vågen. Jag tänker inte publicera några siffror, det är jag alldeles för skamsen för. Det räcker med att konstatera att i morgon börjar mitt nya sunda liv. Igen. Men den här gången, den här gången, är det for real. Om jag vill ha minsta chans att fitta till mig till Beach 2012 så finns det inga ursäkter nu. Ska leva på vatten och sallad och definitivt avbeställa fredagsfikat. Lära mig dricka kaffe utan mjölk och äta mat utan kalorier. Nöden har ingen lag. Man måste bara älska morgondagen och alla dess oanade möjligheter. Allt löser sig imorgon, alltid.
Sist men inte minst kan jag meddela att sommaren äntligen hittat till våra nordliga breddgrader. Och detta utan att vintern hunnit dra sig tillbaka helt och hållet. Skuttade glatt omkring barfota i solen häromdagen, lite som i en romantisk komedi minus romantiken och slow motion-sekvensen, men plus såpbubblorna, när jag plötsligt landade i en snöhög. Kontraster när de är som bäst. Kontraster när de är som mindre bäst kan skönjas på min vänsterarm i form av den traditionsenliga bonnabrännan. Vad vore väl sommaren utan den för oss pigmentbefriade?
Men, dags för skönhetssömn. Morgondagen väntar, och badsäsongen 2012 med den. Peace!
Men hur som helst. Bekännelser. Jag har ställt mig på den fruktade Vågen. Jag tänker inte publicera några siffror, det är jag alldeles för skamsen för. Det räcker med att konstatera att i morgon börjar mitt nya sunda liv. Igen. Men den här gången, den här gången, är det for real. Om jag vill ha minsta chans att fitta till mig till Beach 2012 så finns det inga ursäkter nu. Ska leva på vatten och sallad och definitivt avbeställa fredagsfikat. Lära mig dricka kaffe utan mjölk och äta mat utan kalorier. Nöden har ingen lag. Man måste bara älska morgondagen och alla dess oanade möjligheter. Allt löser sig imorgon, alltid.
Sist men inte minst kan jag meddela att sommaren äntligen hittat till våra nordliga breddgrader. Och detta utan att vintern hunnit dra sig tillbaka helt och hållet. Skuttade glatt omkring barfota i solen häromdagen, lite som i en romantisk komedi minus romantiken och slow motion-sekvensen, men plus såpbubblorna, när jag plötsligt landade i en snöhög. Kontraster när de är som bäst. Kontraster när de är som mindre bäst kan skönjas på min vänsterarm i form av den traditionsenliga bonnabrännan. Vad vore väl sommaren utan den för oss pigmentbefriade?
Men, dags för skönhetssömn. Morgondagen väntar, och badsäsongen 2012 med den. Peace!
