årets julklapp
Ingen har väl undgått att märka att julen är här igen, med allt vad det innebär. Själv hatar jag julen, det har jag bestämt mig för nu. Eller kanske inte hatar, det är ett så starkt ord... Ogillar, då. Ogillar skarpt. Ogillar all vedervärdig julmusik, ogillar anskrämligt julpynt, ogillar den ansträngda "det är ju ändå jul"-andan som folk lägger sig till med. Ogillar att vakna smått bakis (med insikten att man måste panikblogga om julen innan den är över eftersom man skjutit upp det i några dagar) såhär på julaftons morgon eftersom gårdagens julgodisbak spårade ur lite. Men mest av allt ogillar jag julklappshysterin.
Jag är en fruktansvärt fantasilös människa emellanåt. Jag kan bara inte komma på vad man kan ge folk som på en och samma gång är intressant, spännande, önskvärt och ekonomiskt försvarbart. Lite som ett kinderägg deluxe. Resultatet är att jag år efter år vänder mig till tv, tidningar och julskyltning i jakt på reklamen för Årets Julklapp. I år heter den OhMiBod.
Alltså, jag förstår inte. Eller ja, jag förstår tanken med det hela. En vibrator som du kopplar till din iPod så att den vibrerar i takt med musiken. Jättefiffigt. Jättekul. Men jag förstår inte. När ska man använda den? En iPod är, enligt min ringa åsikt, en pryl som man medför när man är på resande fot. Åker man till jobbet, till polaren, till Långtbortistan - iPoden är din givna följeslagare (inte för att jag äger just en iPod. Våga Vägra Varumärkeshysteri. Men hur som helst.) Shoppingrundor, långtråkiga möten - iPoden finns alltid där. Men berätta nu - vid vilket av dessa tillfällen lämpar det sig att plugga in en vibrator?
Vi säger för sakens skull att du sitter på en långfärdsbuss. Ensam på ditt säte. Du har löst ditt korsord, upptäckt att Camilla Läckberg skriver som en efterbliven tioåring och lovat dig själv att aldrig mer lita på Pressbyråns "Tio i topp"-lista över pocketböcker, du har druckit upp din cola, ätit upp ditt godis, räknat alla kor du har kört förbi och försökt engagera hela bussen i allsång. (Ingen nappade.) Det är fortfarande femhundra timmars resa kvar till Gnarp. Då slår det dig - du kan ju testa den där prylen du fick i julklapp av mormor - OhMiBod:en. Du pluggar förväntansfullt in den i din iPod Shuffle, knäpper upp byxorna och lutar dig tillbaka. Hoppas att den där prylen är tystgående. Hoppas att du själv är tystgående - sådant är ju lätt att glömma när man har hörlurar och således inte hör sig själv. Hoppas att batterierna inte tar slut. Hoppas att du har en massa bra musik på lager. Bussen stannar i Sveg (det är en udda linje som utgår från Trondheim) och plockar upp ett gäng människor som, när de passerar, sneglar misstänksamt och undrar varför du har ett fånigt leende på läpparna och en massa sladdar löpande från byxorna. Du märker inte dem. Du är helt fokuserad på de sköna vibrationerna från "Boten Anna". Fast du hatar "Boten Anna", så du bytar (norrl. "byter") låt. Beethoven - Månskenssonaten. Du älskar klassisk musik! Tyvärr uteblir vibrationerna till denna låt, så du tappar suget och lägger ner projektet.
Förstår ni problematiken? Det är inte logiskt någonstans! "Nehej," säger förespråkaren, "men man kan väl använda den hemma?!" Ja, det kan man. Men om man nu bestämmer sig för att ha en liten mysig hemmakväll, maken är på tjänsteresa i Långtbortistan med sin iPod Shuffle, och man misslyckades med att plocka med ett kvart-i-tre-ragg från krogen - inte fan kommer man börja trassla med sladdar då! Sannolikheten är väl större att man tillämpar Herr Kanin eller Dildon Sven eller dylikt. Vill man lyssna på musik till sin masturbation slår (norrl. "her") man väl igång stereon (sv. "datorn"). Detta att lyssna på musik som hörs fyller ytterligare en funktion - den dränker eventuella andra ljudeffekter. Den enda slutsats jag kan dra är att OhMiBod:en inte fyller någon som helst praktisk funktion. En annan produkt i serien kallas Boditalk. Denna pryl aktiveras av samtal till eller från din mobiltelefon. En jättekul tanke, javisst, men tänk så fel det kan bli. "Öh, hej mormor... ehehe... det var ett oväntat samtal... uh... harkelhost... kan jag ringa dig sen?" Och sedan kommer man aldrig kunna se sin mormor i ögonen igen.
Nej, ibland förstår jag bara inte mänskligheten. Vad tänker de med? Tänker de över huvud taget?
Nu är det dags för mig att hoppa in i duschen för att sedan öppna en annan "årets julklapp" - nämligen Den Gemensamma Julklappen. Det är alltid ett sällskapsspel, allt som oftast senaste upplagan av Trivial Pursuit. Detta tvingas vi sen spela tills Kalle Anka böjar, och det är tradition i den här familjen att det alltid slutar med bråk.
Motvilliga julhälsningar från sydskånska, grådaskiga, fuktskadade Svedala.
Jag är en fruktansvärt fantasilös människa emellanåt. Jag kan bara inte komma på vad man kan ge folk som på en och samma gång är intressant, spännande, önskvärt och ekonomiskt försvarbart. Lite som ett kinderägg deluxe. Resultatet är att jag år efter år vänder mig till tv, tidningar och julskyltning i jakt på reklamen för Årets Julklapp. I år heter den OhMiBod.
Alltså, jag förstår inte. Eller ja, jag förstår tanken med det hela. En vibrator som du kopplar till din iPod så att den vibrerar i takt med musiken. Jättefiffigt. Jättekul. Men jag förstår inte. När ska man använda den? En iPod är, enligt min ringa åsikt, en pryl som man medför när man är på resande fot. Åker man till jobbet, till polaren, till Långtbortistan - iPoden är din givna följeslagare (inte för att jag äger just en iPod. Våga Vägra Varumärkeshysteri. Men hur som helst.) Shoppingrundor, långtråkiga möten - iPoden finns alltid där. Men berätta nu - vid vilket av dessa tillfällen lämpar det sig att plugga in en vibrator?
Vi säger för sakens skull att du sitter på en långfärdsbuss. Ensam på ditt säte. Du har löst ditt korsord, upptäckt att Camilla Läckberg skriver som en efterbliven tioåring och lovat dig själv att aldrig mer lita på Pressbyråns "Tio i topp"-lista över pocketböcker, du har druckit upp din cola, ätit upp ditt godis, räknat alla kor du har kört förbi och försökt engagera hela bussen i allsång. (Ingen nappade.) Det är fortfarande femhundra timmars resa kvar till Gnarp. Då slår det dig - du kan ju testa den där prylen du fick i julklapp av mormor - OhMiBod:en. Du pluggar förväntansfullt in den i din iPod Shuffle, knäpper upp byxorna och lutar dig tillbaka. Hoppas att den där prylen är tystgående. Hoppas att du själv är tystgående - sådant är ju lätt att glömma när man har hörlurar och således inte hör sig själv. Hoppas att batterierna inte tar slut. Hoppas att du har en massa bra musik på lager. Bussen stannar i Sveg (det är en udda linje som utgår från Trondheim) och plockar upp ett gäng människor som, när de passerar, sneglar misstänksamt och undrar varför du har ett fånigt leende på läpparna och en massa sladdar löpande från byxorna. Du märker inte dem. Du är helt fokuserad på de sköna vibrationerna från "Boten Anna". Fast du hatar "Boten Anna", så du bytar (norrl. "byter") låt. Beethoven - Månskenssonaten. Du älskar klassisk musik! Tyvärr uteblir vibrationerna till denna låt, så du tappar suget och lägger ner projektet.
Förstår ni problematiken? Det är inte logiskt någonstans! "Nehej," säger förespråkaren, "men man kan väl använda den hemma?!" Ja, det kan man. Men om man nu bestämmer sig för att ha en liten mysig hemmakväll, maken är på tjänsteresa i Långtbortistan med sin iPod Shuffle, och man misslyckades med att plocka med ett kvart-i-tre-ragg från krogen - inte fan kommer man börja trassla med sladdar då! Sannolikheten är väl större att man tillämpar Herr Kanin eller Dildon Sven eller dylikt. Vill man lyssna på musik till sin masturbation slår (norrl. "her") man väl igång stereon (sv. "datorn"). Detta att lyssna på musik som hörs fyller ytterligare en funktion - den dränker eventuella andra ljudeffekter. Den enda slutsats jag kan dra är att OhMiBod:en inte fyller någon som helst praktisk funktion. En annan produkt i serien kallas Boditalk. Denna pryl aktiveras av samtal till eller från din mobiltelefon. En jättekul tanke, javisst, men tänk så fel det kan bli. "Öh, hej mormor... ehehe... det var ett oväntat samtal... uh... harkelhost... kan jag ringa dig sen?" Och sedan kommer man aldrig kunna se sin mormor i ögonen igen.
Nej, ibland förstår jag bara inte mänskligheten. Vad tänker de med? Tänker de över huvud taget?
Nu är det dags för mig att hoppa in i duschen för att sedan öppna en annan "årets julklapp" - nämligen Den Gemensamma Julklappen. Det är alltid ett sällskapsspel, allt som oftast senaste upplagan av Trivial Pursuit. Detta tvingas vi sen spela tills Kalle Anka böjar, och det är tradition i den här familjen att det alltid slutar med bråk.
Motvilliga julhälsningar från sydskånska, grådaskiga, fuktskadade Svedala.
ways to weight loss
Eftersom det är tänkt att denna bloggen ska handla om bantning (även om jag inte riktigt orkat/hunnit/velat påbörja mitt lilla projekt än) så tänkte jag skriva ett och annat om alla de tidigare viktminskningsmetoder jag använt mig av. Du som tänkte börja, eller kanske just nu försöker banta, kanske kan finna lite tips, idéer och inte minst inspiration i min mångåriga, surt förvärvade och gedigna kunskap om ämnet.
GI-metoden går ut på att du får äta mer av mer levande saker som kött, ost, frukt och grönt, och mindre av lite mer döda saker som bröd och pasta och annar med socker och mjöl i. GI-människor är speciellt förtjusta i nötter i alla des former och färger, och livsmedel med svåruttalade namn som "bulgur" och "quinoa".
Montignac-metoden och Paulún-metoden är samma lika som GI-metoden, bortsett från att några snubbar har snott idén och satt sitt eget namn på den för att bli rika och tjäna pengar. Rätt fiffigt, faktiskt. Det tänker jag också göra.
Atkins-dieten är som GI-metoden fast lite mer hardcore. Man kan typ äta kött med grädde fem gånger om dan. Sen dör man av åderförkalkning, kassa levervärden och cancer i bukspottskörteln.
Grönsaksdieten utformades av mig och mina trogna bundsförvanter under gymnasiets glada dagar. Man får äta grönsaker och/eller knäckebröd med grönsaker på. Grönsaksdieten håller i max två dagar, för sen är det chokladpudding eller ostkaka till efterrätt igen.
Soppdieten testade jag och min kära kollega Kristina efter nyår. Man kokar femhundra liter soppa. Dag 1 får man äta grönsaker och soppa. Dag 2: Frukt och soppa. Dag 3: Frukt, grönsaker och soppa. Dag 4: Åtta bananer, åtta glas mjölk. Samma gamla soppa. Dag 5: Sisådär 170 g kött. Och visst ja - den förbannade soppan. Och så vidare. Dramatisk viktminskning utlovas. Om det funkar? Ingen aning - vi kom aldrig längre än till dag 5.
"Ät vad du vill och var glad"-dieten är inte mycket till viktminskningsmetod egentligen. Man går inte ner särskilt mycket, snarare tvärtom. Det är dessutom jobbigt att gå runt och vara glad hela tiden. Ett absolut måste i denna diet är repliken "Jag äter vad jag vill och är glad ändå" - som helst ska åtföljas av att man klappar sig förnöjt på magen och ler brett men ansträngt.
Självsvält handlar om att man hoppar över eftermiddagsfikat och tycker fruktansvärt synd om sig själv för det.
Shoppingdieten är oftast ofrivillig men effektiv. Den går helt enkelt ut på att man unnar sig de där snygga skorna som man inte har nån matchande väska till, unnar sig väskan som matchar skorna, köper en ny jacka för att komplettera sin nya outfit och ett par tre örhängen för att piffa upp det hela med. Sen får man vackert vänta 20 dagar på nästa lön innan man har råd att köpa mat igen.
Hobby-bulimi passar man på att ha när man är magsjuk eller matförgiftad. Man laddar upp med kakor, godis och glass eftersom man ändå vet att det kommer upp den naturliga vägen sen. Det gäller dock att sluta i tid - alldeles innan man blir frisk.
Rödvinsdieten. Ett glas rödvin om dagen är bra för magen. Det hela beror naturligtvis på vad man äter till vinet. Ost och kex är en höjdare - ypperligt om man går efter GI-metoden. Fast vin är inte särskilt GI-korrekt. Och det gäller ju att det är fullkornskex. Men vem vill besudla rödvin med fullkorn? Annars går det att kombinera rödvinsdieten med shoppingdieten - köp rödvin för alla pengarna istället. Men då kör jag hellre på skorna. Fast jag måste erkänna att fler tomma rödvinsflaskor än nya skor hopar sig på mitt golv. Jag måste nog tänka om.
Halvhjärtad motion är inte heller någon bra viktminskningsmetod. Men man kan i alla fall säga att man motionerar regelbundet. Det gör jag. Jag har joggat till jobbet hela två gånger i år! Och då får man naturligtvis unna sig något extra sedan, det har man förtjänat då.
Ben & Jerry's-dieten suger som diet. Men eftersom man motionerar regelbundet går det bra ändå.
Det var nog alla dieter jag kunde komma på för tillfället. Tveka inte att skriva om du behöver råd i någon klurig viktminskningsfråga. Som du ser är jag väl bevandrad i ämnet. Om du själv har en mirakeldiet att rekommendera är jag idel öra. Om du hittar uppenbara faktafel är jag inte det minsta intresserad av att ta del av dem - jag är rätt tillfreds med min version av sanningen.
GI-metoden går ut på att du får äta mer av mer levande saker som kött, ost, frukt och grönt, och mindre av lite mer döda saker som bröd och pasta och annar med socker och mjöl i. GI-människor är speciellt förtjusta i nötter i alla des former och färger, och livsmedel med svåruttalade namn som "bulgur" och "quinoa".
Montignac-metoden och Paulún-metoden är samma lika som GI-metoden, bortsett från att några snubbar har snott idén och satt sitt eget namn på den för att bli rika och tjäna pengar. Rätt fiffigt, faktiskt. Det tänker jag också göra.
Atkins-dieten är som GI-metoden fast lite mer hardcore. Man kan typ äta kött med grädde fem gånger om dan. Sen dör man av åderförkalkning, kassa levervärden och cancer i bukspottskörteln.
Grönsaksdieten utformades av mig och mina trogna bundsförvanter under gymnasiets glada dagar. Man får äta grönsaker och/eller knäckebröd med grönsaker på. Grönsaksdieten håller i max två dagar, för sen är det chokladpudding eller ostkaka till efterrätt igen.
Soppdieten testade jag och min kära kollega Kristina efter nyår. Man kokar femhundra liter soppa. Dag 1 får man äta grönsaker och soppa. Dag 2: Frukt och soppa. Dag 3: Frukt, grönsaker och soppa. Dag 4: Åtta bananer, åtta glas mjölk. Samma gamla soppa. Dag 5: Sisådär 170 g kött. Och visst ja - den förbannade soppan. Och så vidare. Dramatisk viktminskning utlovas. Om det funkar? Ingen aning - vi kom aldrig längre än till dag 5.
"Ät vad du vill och var glad"-dieten är inte mycket till viktminskningsmetod egentligen. Man går inte ner särskilt mycket, snarare tvärtom. Det är dessutom jobbigt att gå runt och vara glad hela tiden. Ett absolut måste i denna diet är repliken "Jag äter vad jag vill och är glad ändå" - som helst ska åtföljas av att man klappar sig förnöjt på magen och ler brett men ansträngt.
Självsvält handlar om att man hoppar över eftermiddagsfikat och tycker fruktansvärt synd om sig själv för det.
Shoppingdieten är oftast ofrivillig men effektiv. Den går helt enkelt ut på att man unnar sig de där snygga skorna som man inte har nån matchande väska till, unnar sig väskan som matchar skorna, köper en ny jacka för att komplettera sin nya outfit och ett par tre örhängen för att piffa upp det hela med. Sen får man vackert vänta 20 dagar på nästa lön innan man har råd att köpa mat igen.
Hobby-bulimi passar man på att ha när man är magsjuk eller matförgiftad. Man laddar upp med kakor, godis och glass eftersom man ändå vet att det kommer upp den naturliga vägen sen. Det gäller dock att sluta i tid - alldeles innan man blir frisk.
Rödvinsdieten. Ett glas rödvin om dagen är bra för magen. Det hela beror naturligtvis på vad man äter till vinet. Ost och kex är en höjdare - ypperligt om man går efter GI-metoden. Fast vin är inte särskilt GI-korrekt. Och det gäller ju att det är fullkornskex. Men vem vill besudla rödvin med fullkorn? Annars går det att kombinera rödvinsdieten med shoppingdieten - köp rödvin för alla pengarna istället. Men då kör jag hellre på skorna. Fast jag måste erkänna att fler tomma rödvinsflaskor än nya skor hopar sig på mitt golv. Jag måste nog tänka om.
Halvhjärtad motion är inte heller någon bra viktminskningsmetod. Men man kan i alla fall säga att man motionerar regelbundet. Det gör jag. Jag har joggat till jobbet hela två gånger i år! Och då får man naturligtvis unna sig något extra sedan, det har man förtjänat då.
Ben & Jerry's-dieten suger som diet. Men eftersom man motionerar regelbundet går det bra ändå.
Det var nog alla dieter jag kunde komma på för tillfället. Tveka inte att skriva om du behöver råd i någon klurig viktminskningsfråga. Som du ser är jag väl bevandrad i ämnet. Om du själv har en mirakeldiet att rekommendera är jag idel öra. Om du hittar uppenbara faktafel är jag inte det minsta intresserad av att ta del av dem - jag är rätt tillfreds med min version av sanningen.
extended blonde moment
Jag insåg precis att jag har en bäddsoffa stående i mitt sovrum. Förstå hur många nätter jag spenderat på min sjukt obekväma vardagsrumssoffa, HELT I ONÖDAN, när jag hela tiden hade kunnat få sova på en bäddsoffa istället. (En del skulle säkert hävda att det är enklare att bara bädda sängen, men jag är av en annan åsikt.)
Snacka om utdraget blonde moment.
a very scary christmas...
Morsning korsning!
Nej, jag har inte plötsligt drabbats av någon slags normal dygnsrytm och gått upp tidigt för att blogga. Däremot fick jag ett "tänk om man skulle ta och städa lite"-infall vid elvatiden och har således roat mig med detta sen dess. I alla fall nästan. Jag och Johanna var och julhandlade igår (i torsdags, då) i hela sju timmar (nåja, "julhandla" - mest gick vi och dreglade över dyra möbler i inredningsaffärer. Man kan ju alltid hoppas att de rear ut dem på grund av fuktskadorna sen.) Resultatet av denna shoppingrunda blev ett par julgardiner(!), en matchande(!!) julduk(!!!!11), en JULKLAPP (OMG XD (det är förresten en hel julklapp mer än vad jag köpte förra året)) samt en halsduk (vad nu det skulle vara bra för - jag har redan tre halsdukar men inte en enda vettig mössa.) Så, anledningen till att jag städar är att jag har fått för mig att jag ska göra jul här hemma.
Inledde mitt julmakeri med att hänga ut en ljusslinga på balkongen. Kanske inte den mest juliga slinga jag kunde hitta ("Multicoloured rope light with red, blue, green and yellow lights that flash according 1 of 8 programs...") och kanske inte den mest elsäkra slinga jag kunde hitta ("For indoor use only"), men den lyser i alla fall. Och minst tre av de där åtta programmen går i epilepsiframkallande discotakt, så jag kommer kunna irritera hela kvarteret utan att anstränga mig det allra minsta. Vräkt lagom till jul för förargelseväckande belysning? Hängde upp mina gardiner i vardagsrummet ("hmm... jag kanske borde ha mätt fönstret först...") och röjde mitt vardagsrumsbord från borrmaskiner, takputs, första förband och andra rester från föregående inredningsförsök och bredde ut min duk och - voila! - Julen lyste med sin frånvaro. Jag log förnöjt åt min långkalsongskrudade spegelbild som skymtade mellan två lite-i-kortaste-laget-gardiner och gick för att inreda köket i rosa istället. Måste ju matcha mitt nya salt som jag har köpt. Rosa salt is the shit. Jag lovar till och med att det inte var badsalt!
vad gäller julen är jag väldigt ambivalent inför detta fenomen - ena sekunden går jag och muttrar över denna löjeväckande, överskattade konsumtionhögtid, och i nästa stund försöker jag sjunga tvåstämmiga julsånger med mig själv (som vanligt vill ingen sjunga med mig) iförd blinkande, glittrig tomteluva. På jobbet, alltså. Jag gör inte sådant hemma. Fast det vore förmodligen bättre för oss alla om jag höll sådana aktviteter bakom lykta dörrar istället för mitt bland oskyldiga åskådare.
Nej, jag tror det börjar bli dags att bege sig mot soffan (ja, jag brukar sova där medan jag bäddar sängen. Det kan ta ett par veckor.)
Jag har förresten varit hos byns medicinkvinna och fått konstaterat att jag inte led av blindtarmsinflammation. För 150 riksdaler fick jag stick i fingret, kläm på magen, mugg att kissa i samt diagnosen "nån vanlig magsjuka". Luktar lite Hoodoo-Voodoo tycker jag, och självdiagnostiserar mig således med fågelinfluensan eller kopparförgiftning eller aids eller aliengraviditet. Jag har läst att man blir kriminell av kopparförgiftning. Gissa vad jag ska åberopa nästa gång jag rånar en bank (eller laddar ner en film.)
Slutligen - varje utropstecken står för ett (1) vuxenpoäng.
Godnatt, god jul och goddamn!
Nej, jag har inte plötsligt drabbats av någon slags normal dygnsrytm och gått upp tidigt för att blogga. Däremot fick jag ett "tänk om man skulle ta och städa lite"-infall vid elvatiden och har således roat mig med detta sen dess. I alla fall nästan. Jag och Johanna var och julhandlade igår (i torsdags, då) i hela sju timmar (nåja, "julhandla" - mest gick vi och dreglade över dyra möbler i inredningsaffärer. Man kan ju alltid hoppas att de rear ut dem på grund av fuktskadorna sen.) Resultatet av denna shoppingrunda blev ett par julgardiner(!), en matchande(!!) julduk(!!!!11), en JULKLAPP (OMG XD (det är förresten en hel julklapp mer än vad jag köpte förra året)) samt en halsduk (vad nu det skulle vara bra för - jag har redan tre halsdukar men inte en enda vettig mössa.) Så, anledningen till att jag städar är att jag har fått för mig att jag ska göra jul här hemma.
Inledde mitt julmakeri med att hänga ut en ljusslinga på balkongen. Kanske inte den mest juliga slinga jag kunde hitta ("Multicoloured rope light with red, blue, green and yellow lights that flash according 1 of 8 programs...") och kanske inte den mest elsäkra slinga jag kunde hitta ("For indoor use only"), men den lyser i alla fall. Och minst tre av de där åtta programmen går i epilepsiframkallande discotakt, så jag kommer kunna irritera hela kvarteret utan att anstränga mig det allra minsta. Vräkt lagom till jul för förargelseväckande belysning? Hängde upp mina gardiner i vardagsrummet ("hmm... jag kanske borde ha mätt fönstret först...") och röjde mitt vardagsrumsbord från borrmaskiner, takputs, första förband och andra rester från föregående inredningsförsök och bredde ut min duk och - voila! - Julen lyste med sin frånvaro. Jag log förnöjt åt min långkalsongskrudade spegelbild som skymtade mellan två lite-i-kortaste-laget-gardiner och gick för att inreda köket i rosa istället. Måste ju matcha mitt nya salt som jag har köpt. Rosa salt is the shit. Jag lovar till och med att det inte var badsalt!
vad gäller julen är jag väldigt ambivalent inför detta fenomen - ena sekunden går jag och muttrar över denna löjeväckande, överskattade konsumtionhögtid, och i nästa stund försöker jag sjunga tvåstämmiga julsånger med mig själv (som vanligt vill ingen sjunga med mig) iförd blinkande, glittrig tomteluva. På jobbet, alltså. Jag gör inte sådant hemma. Fast det vore förmodligen bättre för oss alla om jag höll sådana aktviteter bakom lykta dörrar istället för mitt bland oskyldiga åskådare.
Nej, jag tror det börjar bli dags att bege sig mot soffan (ja, jag brukar sova där medan jag bäddar sängen. Det kan ta ett par veckor.)
Jag har förresten varit hos byns medicinkvinna och fått konstaterat att jag inte led av blindtarmsinflammation. För 150 riksdaler fick jag stick i fingret, kläm på magen, mugg att kissa i samt diagnosen "nån vanlig magsjuka". Luktar lite Hoodoo-Voodoo tycker jag, och självdiagnostiserar mig således med fågelinfluensan eller kopparförgiftning eller aids eller aliengraviditet. Jag har läst att man blir kriminell av kopparförgiftning. Gissa vad jag ska åberopa nästa gång jag rånar en bank (eller laddar ner en film.)
Slutligen - varje utropstecken står för ett (1) vuxenpoäng.
Godnatt, god jul och goddamn!
