formaldehyde

Och nu talar jag inte om Glassen. Nej, jag talar om kvinnan och hennes oförklarliga behov av choklad. Alla ni kvinnor där ute, ni vet hur det är, när man drabbas av de där abstinenslika anfallen som till varje pris måste stillas. Det handlar inte om nikotin, inte om skvaller som bara måste spridas, inte ens om sex - nej, det enda som kan rädda en är choklad. Följande står att läsa i en avhandling från Karolinska Institutet:


"Länge har det varit känt att en kvinnas begär efter choklad överträffar både modersinstinkt och överlevnadsinstinkt vad gäller styrka och intensitet. Det är idag bevisat att kannibalismen som fenomen uppstod hos afrikanska stammar, hos vilka bristen på teobromin framkallade hallucinationer. Under dessa hallucinationer misstog de inte sällan sina artfränder för choklad och förtärde helt enkelt varandra för att stilla sitt chokladbegär. Västvärlden har inte heller förskonats från chokladbristens förödande effekter. Media rapporterar dagligen om våldsbrott och vansinnesdåd. Vad de ofta glömmer nämna är att just bristen på teobromin är en bakomliggande orsak i många av fallen. Vid en undersökning bland personer som överlevt extrema situationer svarade 99% av kvinnorna att det var tanken på choklad som fått dem att uppbåda den styrka som krävdes för att överleva. Idag satsas mycket pengar på forskning inom genetik, där en av de största utmaningarna just nu är att modifiera gener så att den kvinnliga hjärnans chokladreceptorer inaktiveras."


Det hade ni aldrig kunnat ana, va? Följande är saxat ur Aftonbladet:


Kvinna annhållen för olaga handel
Polisen i Luleå har sedan en längre tid tillbaka haft ögonen på en relativt ung kvinna som misstänks för att både ha fuskat med sin kosthållning och försökt rättfärdiga detta med de mest osannolika argument. I tisdags kunde hon äntligen gripas vid ett onödigt dyrt och skattefinansierat tillslag mot en lägenhet i stadsdelen Porsön.

LULEÅ Sent under tisdagskvällen kunde polisen gripa den 23-åriga kvinnan då hon försökte byta till sig choklad - mot en badrumsvåg! Kvinnan befann sig vid tillfället i en lägenhet tillhörande två bekanta - en man och en kvinna, båda i 20-årsåldern. Ett vittne ska ha sett kvinnan gå in i lägenheten i sällskap av de båda andra, bärandes på en badrumsvåg och ivrigt talandes om choklad. Vittnet uppmärksammade att kvinnan var densamma som i början av året avlagt stränga kosthållningslöften, och larmade därför polisen. När polisen stormade lägenheten hade bytet redan ägt rum, men kvinnan kunde gripas och föras därifrån, om än under högljudda protester.
"Ni skriver fan inte att jag är 23!" gastadade hon högljutt medan tre fullvuxna poliser försökte släpa henne mot den väntande bilen. "JAG ÄR 20, HÖR NI DET, INTE 23!"
Brottet bedömdes vara av så allvarlig art att en krisrättegång beordrades, även denna dyr och skattefinansierad. En enig jury fann henne skyldig på samtliga åtalspunkter. Kvinnan dömdes till tolv månaders straff-fasta, ett straff som är att likställa med dödsstraffet, och som är det strängaste som delats ut i modern svensk rättshistoria.
Polischef i Luleå, vars namn vi inte orkat googla fram, menar att fallet är unikt i sitt slag.
"Det är klart att det är en tragisk historia, men man måste ha klart för sig att det här var ett mycket allvarigt brott mot den heliga bloggens lagar och förordningar. Hur mycket man än vill det kan man inte se genom fingrarna när något sådant här händer - det gäller att statuera exempel och avskräcka allmänheten från den här typen av brottslighet."
När Aftonbladet träffar kvinnan för en kommentar är hennes blick febrig och irrande, och hennes ögon vanvettigt glansiga. På frågan om varför hon gjorde det mumlar hon, nästan ohörbart:
"The voices made me do it."
Kvinnans två bekanta är i dagsläget inte misstänkta för brott.


Ja, jag erkänner, jag har ätit choklad. Men det var inte meningen! Och den var i alla fall 70-procentig. Och det var bara min analoga våg jag bytte bort - självklart har jag den digitala kvar! Jag skulle aldrig vanhelga den heliga bloggen om det inte var absolut nödvändigt. Och jag kunde faktiskt inte motstå det nästan löjligt översymboliska i att byta en våg mot choklad när man följer en extremdiet. Och jag lovar, snälla, ni måste tro mig, jag LOVAR att det aldrig någonsin kommer hända igen. På hedersord! Vatten och bröd i fortsättningen, nej inte ens bröd, vatten bara, inget annat, jag lovar!


Det är fan inte lätt att vara en bantande kvinna alla gånger!