om vikten av vatten
Jag har aldrig varit bra på att få saker och ting gjorda på en gång. Städa, diska, laga mat, gratulera på födelsedagar, somna, vakna - allt sådan skjuter jag helst upp till morgondagen, eller nästa vecka eller år, om så är möjligt. Följaktigen blir mitt bloggskrivande inte heller särskilt frekvent. Jag gissar att det har med tvångfaktorn att göra - så fort det är något som måste göras blir det betydligt mer oattraktivt. När jag är på jobbet, å andra sidan, kan jag planera hela blogginlägg, kompletta till innehåll såväl som formulering, för att slippa fokusera på det envist pipande headsetet till driven eller på vilken cheesemeny som var med lök och vilken som var utan. Trots att jag givit min hjärna tjänstledigt på obestämd framtid insisterar den på att bibehålla vissa former av aktivitet och då och då till exempel utforma just blogginlägg. När jag sen kommer hem till min kära dator förefaller tanken på att printa ner allt i svart på vitt inte alls lika lockande längre. Då sitter jag mest och önskar att jag hade något vettigare att göra av min tid och mitt liv än att slita ut mig i en grill och undvika att blogga.
Till exempel hade jag tänkt blogga om Vuxna Förbannade Hackares Aftonbladet-hack. Men först och främst lyckades jag aldrig läsa ikapp mig i tråden på Flashback innan det blev old news. Och när jag väl funnit mig i det... ja, se ovan. Och nu när jag sitter här och äntligen bloggar känns det helt inaktuellt. Så jag bidrar med ett litet snabbt förslag på undergrupper som ovan nämnda grupp borde starta istället:
Vuxna Förbannade Snackare: Jag tänker mig att VFH får anställning på Aftonbladet och snackar skit om dem över kopiatorn eller i fikarummet.
Vuxna Förbannade Fackare: De får se till att nästla sig in i Journalistförbundet och klubba igenom ett förslag om kollektivavtalsenligt uppmärksammande av alla deras kupper i all svensk media.
Vuxna Förbannade Stackare: Frälsningsarmén nästa! När de står uniformerade på stadens gator och torg kommer ingen lägga märke till att deras budskap (vilket det nu än var) har nästlat sig in bland "Rädda barnen i Jugoslavien" eller "Kristi kärlek åt alla" eller vad det nu är soldaterna tjoar om. Man ger dem en slant för att slippa lyssna, right?
Vidare (och det här skulle absolut inte mamma tycka om) har jag läst ut The Satanic Bible. Det tog ett tag, killen envisas med att skriva lite högdraget emellanåt, man tröttnar lätt. Ännu dummare är att boken avslutas med "The Enochian Keys", de är nitton till antalet och tydligen bra skit att ha med i sina sataniskt-magiska ritualer. Så här skriver LaVey om dessa:
The magical language used in Satanic rituals is Enochian, a language thought to be older than Sanskrit, with a sound grammatical and syntactical basis. It resembles Arabic in some sounds and Hebrew and Latin in others. [...] In Enochian the meaning of the words, combined with the quality of the words, unite to create a pattern of sound which can cause tremendous reaction in the atmosphere. The barbaric tonal qualities of this language give it a truly magical effect which cannot be described.
Jaha. Låt oss nu anta att man läst denna skrift och tycker att "Wow, det här är en religion för mig!" (Oroa dig inte, mamma, så är inte fallet för mig.) Man syr sig sin svarta kåpa och ställer upp sitt altare och ska precis till att casta nån slags spell när man inser att "attans, den där LaVey inkluderade inte nån fonetisk ordlista!" Man håller upp ett av sina svarta ljus och försöker förgäves begripa sig på hur det ska uttalas. "Ol sonuf vaoresaji, gohu IAD Balata, elanusaha caelazod..." Men icke. Satan sitter och hånskrattar åt ens tafatta försök från sin tron bland svavelosande skärseldsflammor. Jag har förgäves sökt efter en "Learn Enochian in 10 days"-audiobook på piratebay. Verkar som man får nöja sig med religioner vars riter hålls på franska, tyska eller japanska.
För er som inte vet det hyser jag ett brinnande intresse för religion i alla dess former och färger. Så fort jag hittat "Pimsleur: Eastern Old Iranian Languages" ska jag ge mig i kast med Avestan, som är zoroastrianernas heliga skrift. Den finns tydligen inte översatt från forniranska till nåt vettigt språk än.
Och sist men inte minst ska jag såklart redogöra för min underbara bantningskur. Efter att ha beställt en privat låda kycklingburgare till jobbet fick vi veta att vi inte fick göra så, alltså grilla privat mat som inte lämnat bygget på restaurangens grillar. Kontamineringsrisk, sa chefen. Men vi får fortfarande värma medhavd mat i samma micro. Konstigt, det där. Jag tänker hur som helst inte ge Korvgubben en massa gratisreklam längre, utan gör som så många andra och namnger dieten efter mig själv istället, eller efter något annat kul. Det är en sak att sova på. Men nu till resultaten:
Efter en veckas intensivt bantande (200 kcal om dagen, på en höft) hade jag nått den fantastiska vikten av 60,2 kg. Detta är en minskning med 4,1 kg sen dietens start. Underbart resultat, kan tyckas, om det inte vore för att alla vet att det bara är vätska och dylikt som försvinner i början. Sen dess har det gått betydligt långsammare, men i morse (nåväl, klockan tre när jag släpade mig ur sängen då) visade vågen på 59,8. Detta är lite av en seger i sig; jag har inte legat under 60-strecket sen jag var 19. Grattis mig. Nu ska det banne mig bantas!
Adjö och godnatt.
Till exempel hade jag tänkt blogga om Vuxna Förbannade Hackares Aftonbladet-hack. Men först och främst lyckades jag aldrig läsa ikapp mig i tråden på Flashback innan det blev old news. Och när jag väl funnit mig i det... ja, se ovan. Och nu när jag sitter här och äntligen bloggar känns det helt inaktuellt. Så jag bidrar med ett litet snabbt förslag på undergrupper som ovan nämnda grupp borde starta istället:
Vuxna Förbannade Snackare: Jag tänker mig att VFH får anställning på Aftonbladet och snackar skit om dem över kopiatorn eller i fikarummet.
Vuxna Förbannade Fackare: De får se till att nästla sig in i Journalistförbundet och klubba igenom ett förslag om kollektivavtalsenligt uppmärksammande av alla deras kupper i all svensk media.
Vuxna Förbannade Stackare: Frälsningsarmén nästa! När de står uniformerade på stadens gator och torg kommer ingen lägga märke till att deras budskap (vilket det nu än var) har nästlat sig in bland "Rädda barnen i Jugoslavien" eller "Kristi kärlek åt alla" eller vad det nu är soldaterna tjoar om. Man ger dem en slant för att slippa lyssna, right?
Vidare (och det här skulle absolut inte mamma tycka om) har jag läst ut The Satanic Bible. Det tog ett tag, killen envisas med att skriva lite högdraget emellanåt, man tröttnar lätt. Ännu dummare är att boken avslutas med "The Enochian Keys", de är nitton till antalet och tydligen bra skit att ha med i sina sataniskt-magiska ritualer. Så här skriver LaVey om dessa:
The magical language used in Satanic rituals is Enochian, a language thought to be older than Sanskrit, with a sound grammatical and syntactical basis. It resembles Arabic in some sounds and Hebrew and Latin in others. [...] In Enochian the meaning of the words, combined with the quality of the words, unite to create a pattern of sound which can cause tremendous reaction in the atmosphere. The barbaric tonal qualities of this language give it a truly magical effect which cannot be described.
Jaha. Låt oss nu anta att man läst denna skrift och tycker att "Wow, det här är en religion för mig!" (Oroa dig inte, mamma, så är inte fallet för mig.) Man syr sig sin svarta kåpa och ställer upp sitt altare och ska precis till att casta nån slags spell när man inser att "attans, den där LaVey inkluderade inte nån fonetisk ordlista!" Man håller upp ett av sina svarta ljus och försöker förgäves begripa sig på hur det ska uttalas. "Ol sonuf vaoresaji, gohu IAD Balata, elanusaha caelazod..." Men icke. Satan sitter och hånskrattar åt ens tafatta försök från sin tron bland svavelosande skärseldsflammor. Jag har förgäves sökt efter en "Learn Enochian in 10 days"-audiobook på piratebay. Verkar som man får nöja sig med religioner vars riter hålls på franska, tyska eller japanska.
För er som inte vet det hyser jag ett brinnande intresse för religion i alla dess former och färger. Så fort jag hittat "Pimsleur: Eastern Old Iranian Languages" ska jag ge mig i kast med Avestan, som är zoroastrianernas heliga skrift. Den finns tydligen inte översatt från forniranska till nåt vettigt språk än.
Och sist men inte minst ska jag såklart redogöra för min underbara bantningskur. Efter att ha beställt en privat låda kycklingburgare till jobbet fick vi veta att vi inte fick göra så, alltså grilla privat mat som inte lämnat bygget på restaurangens grillar. Kontamineringsrisk, sa chefen. Men vi får fortfarande värma medhavd mat i samma micro. Konstigt, det där. Jag tänker hur som helst inte ge Korvgubben en massa gratisreklam längre, utan gör som så många andra och namnger dieten efter mig själv istället, eller efter något annat kul. Det är en sak att sova på. Men nu till resultaten:
Efter en veckas intensivt bantande (200 kcal om dagen, på en höft) hade jag nått den fantastiska vikten av 60,2 kg. Detta är en minskning med 4,1 kg sen dietens start. Underbart resultat, kan tyckas, om det inte vore för att alla vet att det bara är vätska och dylikt som försvinner i början. Sen dess har det gått betydligt långsammare, men i morse (nåväl, klockan tre när jag släpade mig ur sängen då) visade vågen på 59,8. Detta är lite av en seger i sig; jag har inte legat under 60-strecket sen jag var 19. Grattis mig. Nu ska det banne mig bantas!
Adjö och godnatt.
Kommentarer
Trackback
