formaldehyde

Vinden ylar ilsket utanför mitt fönster, höstbitter och aggressiv, och lyckas med dessa epitet matcha mitt eget humör alldeles förträffligt. Jag är halvdöd efter tre nätter av usel sömn, men likförbannat sitter jag här och försöker återuppliva min litterära förmåga (om jag nu någonsin hade någon). Tredje dagen gillt, kvantitativt tar det sig. Och kvalitativt? Ptja, när inspirationen nu har flytt fältet får jag väl klara mig på egen hand. A, B och C, bokstäverna sitter där de ska. Då återstår det bara för mig att arrangera dem efter grammatikens alla regler, bygga ord, meningar och meningslöst dravel. Det sistnämnda är lite av min specialitet. Jag fick för ett tag sedan frågan om vad som är min starka sida; jag vågar nog påstå att det här är den. Det är ju för övrigt en grundförutsättning för hela bloggkonceptet. Vem vill läsa om något meningsfullt?


Jag hade tänkt tala lite om ålder. På ett lagom meningslöst sätt. Min imaginära läsarkrets hörs nu stöna "IGEN?!" Men till mitt försvar måste jag påpeka att det var ett och ett halvt år sedan jag över huvud taget skrev något här, så jag har lite beklagande att ta igen. Jag lider ju som bekant av extrem åldersnoja. Och det blir inte bättre av sånt här:

Jag: "Hejhej, skulle jag kunna få hjälp med att hitta en bra concealer?"
Expedit: "Javisst, tänkte du för att täcka fina linjer och så?"
Jag: "Öhh... alltså, jag tänkte väl mer för att dölja lite kvisslor och så..."
Expedit: "Ja, vi har ju då den här..." *viftar med produkt* "Den är superbra om man börjar få lite linjer."
Jag: "Eh, jaha, linjer ja..."
Expedit: "Och du har ju lite mörka ringar under ögonen också, sånt täcker den jättebra!"

Som om inte det var illa nog har jag för första gången i mitt liv INTE ombetts visa leg på systemet. Jag kan bara dra slutsatsen att jag numera inte bara känner mig lastgammal, jag är lastgammal. Och det hade inte varit så farligt om jag hade lyckats åstadkomma något. Men om jag skulle dö nu skulle mitt epitafium blott kunna förmedla att "här vilar Maria, hon brände aldrig en burgare". Det är en sak att vara ung och dum, men att vara gammal och dum är ju bara pinsamt. Jag likställer här dumhet och avsaknad av utbildning helt ohämmat. My blog, my rules.


Vinder har mojnat nu, mitt bokstavsflöde likaså. Jag får älta ålder mer någon annan dag, eller ännu hellre något annat. Jag måste utöka min arsenal av meningslösheter. Men bloggen är i alla fall återuppstånden, om än med okänt syfte. För min del är det dags att fokusera mindre på döden och mer på hans broder. Godnatt.